Årets revanschist är en person som trots motgångar styrt sin energi i en positiv och samhällsnyttig riktning och som nu ger tillbaka till samhället i sann Anders Carlberg-anda. Abel Abraham lever verkligen i Anders Carlbergs anda efter mottot att alltid tända ett ljus när det är mörkt. Det är hans framgångsrecept och det smittar av sig på omgivningen. Abel, som är från Rinkeby, sökte efter sin masterexamen mer än 273 jobb utan att få napp. Trots det gav han aldrig upp hoppet om att få det jobb han förtjänade.
Genom sin passion för fotboll kom han så småningom in på biljettförsäljningen på Hammarby fotboll, men drivkraften att skapa förändring ledde honom vidare. Idag är han Manager för Samhällsansvar på Hammarby Fotboll och har redan rört om i fotbollssverige, bland annat genom projektet ”Samhällsmatchen”.
Abel är en person som har vuxit upp utan självklara förutsättningar till framgång men som trots detta lyckats skapa sig en positiv livsriktning och nu lever ett liv där han ger tillbaka till samhället.
Hur känns det att ha utsetts till Årets revanschist?
– Det känns stort, jag är extremt hedrad. Jag trodde det var ett skämt när jag först fick samtalet. Det är svårt att ge sig själv beröm, jag skulle kunna hitta tio personer från min gamla gård i Rinkeby som förtjänar det minst lika mycket.
Har du någon relation till Fryshuset sedan tidigare?
– Jag är ju född och uppvuxen i Stockholm, och då har man haft att göra med Fryshuset. Jag har varit där på allt ifrån basketmatcher och Fridge-fester genom åren och känner en del människor som jobbar på Fryshuset.
Vad gör du på Hammarby Fotboll?
– Innan jag blev CSR-ansvarig, så arbetade jag som biträdande biljettansvarig i 4 år. När jag jobbade med biljettförsäljningen var det en kollega som berättade att föreningen ibland bjuder in unga från andra föreningar och skolor till vissa matcher, och frågade då om jag kunde tänka mig att ta över det initiativet. Jag har tidigare i mitt liv jobbat mycket med unga, som ungdomsledare, tränare, på ungdomsgård och i skola och är en person som drivs av att jobba med mjuka värden, med människor, så det passade mig bra. Initiativet med matchbesök utvecklades och vi samarbetar idag med drygt 100 skolor och 30 fotbollsföreningar i södra Stockholm. Detta var väldigt givande, men jag kände att vi kan göra mer! Detta resulterade i att vi började genomföra skolbesök med våra herr- och damspelare där vi pratar om värderingar och vikten av att tro på sig själv och sina drömmar under skolbesöken. Vi gav även barnen möjlighet att träffa sina förebilder! Unga tjejer och killar som får se att det finns tjejer som spelar fotboll som proffs, det är viktigt.
–De samhällsinitiativ som jag drev växte sig större och vi insåg att vi ville ta ett större samhällsansvar. Utifrån detta arbete lyckades jag skapa min egen roll där jag idag i min roll som CSR-ansvarig endast jobbar med våra olika samhällsinitiativ.
– Idag är ”Samhällsmatchen” samlingsnamnet för alla våra samhällsinitiativ. Vi bedriver spontanfotboll på fredag- och lördagskvällar i Bagarmossen och Skarpnäck, vi arrangerade för inte så länge sedan ”Klasskampen”, en heldag på Tele2 Arena där vi bjöd in 8 av dem skolorna som vi samarbetar med till en dag fylld av glädje och fotbollsspelande. Vi arrangerade för några veckor sedan vår egen ”Karriärdagen”, som är ytterligare ett initiativ där vi sambetar med Arbetsförmedlingen. Det primära syftet med Karriärdagen är att para ihop arbetslösa ungdomar i Söderort med företag som vi har i vårt nätverk. Vi bjöd in Toni Prince och Pa Modou Badjie som inspirationsföreläsare och företag med ett uttalat rekryteringsbehov. Vi som samhällsaktör har möjlighet att öppna dörrar för unga.
Vad har fotbollen för roll i er möjlighet att åstadkomma förändring?
– Vi som fotbollsklubb når ut till en annan typ av målgrupp än vad kanske andra företag kan göra. Vi är ett så pass stort varumärke. Man måste inte hålla på Hammarby för att ta del av våra initiativ. Hammarby som samhällsaktör är starka, men vi är starkare tillsammans med andra aktörer. Till exempel Karriärsdagen, den hade vi kunnat göra själva men tillsammans med arbetsförmedlingen blir det mycket bättre! Jag tror mycket på samverkan.
Hur kom det sig att du började jobba med fotboll?
– Jag är född och uppvuxen i Rinkeby – jag brydde mig inte så mycket om allsvensk fotboll under mitt liv. Jag höll på Martin Mutumba som spelade i AIK, han var en av våra. Under min tid på Universitet så bodde jag i Norrköping, och först där började jag tyckte allsvenskan var spännande.
– För fem år sedan trodde jag aldrig att jag skulle jobba här, att jag skulle bo i söderort. Jag har alltid trott att jag en dag skulle flytta hem till västerort, men livet ville annat och jag och min sambo hamnade i Bredäng, fick barn där och började älska det. Det var egentligen en slump att vi fick en lägenhet i Bredäng men min sambo är ursprungligen från Sätra, så hon var väldigt nöjd med utfallet.
Upplever du själv att du fått revansch på något sätt i ditt liv?
– Egentligen inte, jag har alltid levt utifrån att man lever med olika förutsättningar, att man får olika kort i handen, det handlar bara om hur man spelar sina kort. Jag upplever inte själv att jag tagit revansch. Mina föräldrar sa alltid till oss som barn ”det är ingen som kommer tycka synd om er”. I Rinkeby på 90-talet, alla som bodde där hade liknande bakgrunder. Alla människor i min omgivning hade samma förutsättningar som mig, det var inget konstigt. Det var väl först vid exempelvis bortamatcher när jag var äldre som jag upptäckte att andra hade andra förutsättningar. Jag är helt enkelt en kille som tryckt gasen i botten sedan dag ett.
Hur har du lyckats behålla hoppet och drivkraften i livet när du stött på motgångar?
– Jag är 31 år och har aldrig fått jobb via mitt CV. Jag har kämpat och haft tur, känt någon som hjälpt mig. Om jag som är född här i Sverige och har pluggat på universitet i 5 år, behövde söka 273 jobb efter examen, hur ska då andra få jobb? De är ju offside innan dom ens tagit löpning.
– De där 273 jobben jag sökte ledde inte heller någonstans. I slutändan handlade det om kontakter. Från att vi levt i ett samhälle där det mest väsentliga varit utbildning, så lever vi idag i ett samhälle där det i stor utsträckning handlar om kontakter. Det är där många failar. Hur når vi de som inte känner folk? På arbetsförmedlingen sade de, Abel du kan ju bli president med ditt CV, varför får du inget jobb? Det handlade om att jag inte kände rätt folk! Därför blir Karriärdagen som vi anordnade så viktig. Det blir ett första steg för många av dem individerna som deltog.
– Det tär på ens självbild att söka så många jobb utan resultat. Men alternativet att sluta har aldrig funnits för mig. Man ska komma ihåg vart man kommer ifrån, att andra har det värre än en själv, ha lite perspektiv. Mina föräldrar har haft det tufft, inte jag. När man lever nära personer som har haft det tuffare än en själv får man ett annat perspektiv på livet.
– Det handlar om hårt arbete och lite tur. Via en vän så kom jag i kontakt med en kvinna som heter Anette Segercranz då jobbade som HR-chef på Storebrand och att hon ville hjälpa unga att komma ut på arbetsmarknaden. Jag skickade mitt CV till Anette och efter någon dag fick jag återkoppling där hon säger att jag är grym, det var jätteviktigt att få höra det från någon som inte behövde säga det! Anette frågade mig ”Vad vill du jobba med? Dröm stort”. Jag sa att jag helst skulle vilja arbeta inom sport och då i synnerhet fotboll. Via Anette så fick jag träffa hennes kollega Åsa Wallenberg. Via Åsa fick jag träffa Madeleine Öqvist som då arbetade på Svensk Elitfotboll. Detta resulterade i att jag till slut fick in en fot på Svenska Fotbollsförbundet och Dam-EM. Via Svenska Fotbollsförbundet så hamnade jag senare på Hammarby Fotboll.
– Alla har någon slags drivkraft, det gäller bara att hitta den. Vissa vet vad de vill göra, andra behöver stöttning och backning, att få höra att ”vi kan hjälpas åt”. Jag tror och hoppas vi fyller en funktion på det sättet.
Vilken roll har passionen till fotboll spelat i ditt liv?
– Anette, Åsa och Madeleine gav mig tillåtelse att drömma. Jag tror att ju fler människor som arbetar med saker de tycker är roliga, desto bättre samhälle får vi! Tycker ni om något, se till att bli bra på det. Man måste sträva efter att bli den bästa versionen av sig själv. Kan jag bidra till en plattform där folk får möjlighet att utvecklas, så är jag mer än nöjd med livet.
Vad tycker du att företag har för ansvar när det kommer till socialt arbete?
– Företag prioriterar olika, men de borde se värdet i sitt eget varumärke och att de kan bidra till bra saker och jobba mer aktivt till det. Jag kan inte säga att de måste, men det kan vara givande, för dem själva och för samhället. Oavsett vad det handlar om, alla kan hitta något de tycker är viktigt. I NBA och NFL så har man arbetat utifrån det här tänket i många år.
– Konsumenten är speciell i Sverige, vi är mer medvetna idag, mer än tidigare, och vi tar i större utsträckning våra beslut baserat på vad företagen står för. Vi är mer medvetna kring vår konsumtion. För sin egen skull bör företag tänka på vad man laddar sitt varumärke med.
Vilka är dina bästa råd till de som upplever att de inte har samma möjligheter som andra – tex när det kommer till att söka jobb? – Hårt arbete, perspektiv och lite flax.
– Du äger din egen framgång, du bestämmer vad du vill göra med ditt eget liv. Vi bor i Sverige, alla har möjlighet att plugga, generellt är vi ett väldigt bildat folk, även om samhällsklyftorna blir större så är vi ännu inte USA. Det finns möjligheter och det enda du kan påverka är din egen inställning. Jag lägger inte så mycket fokus på andra människor. Rikta din energi på positiva saker, sådant du kan göra något åt.
Nämn en person du har som förebild och varför?
– Min pappa skulle jag vilja lyfta fram. Han har gjort mycket av inget, pappa från Eritrea och växte upp med en ensamstående mamma. Situationen i landet var turbulent då man var med i ett 30-årigt självständighetskrig där min pappa var med och stred i åtta år och förlorade familjemedlemmar. Han kom till Sverige när han var 27 år. Han är alltid varit positiv, alltid varit kärleksfull och stöttande, även om han 3-4 jobb under större delar av min uppväxt. Han har aldrig klagat. En riktigt bra förebild.
– Det handlar inte om vad man säger, utan om vad man gör. Mina föräldrar följde med på alla utvecklingssamtal, alla matcher när dem kunde, hade hela tiden kontakt med mina lärare. För barn är det viktigt att ha positiva förebilder. Jag hade världens bästa barndom. Jag hade otroligt kul. Självklart så fanns det en del mindre bra saker, men vi hade extremt mycket kärlek. Jag hänger med samma människor idag som jag gjorde då, vilket jag är otrolig tacksam över.
– Det finns många eldsjälar ute i olika förorter som inte får någon cred. Jag har fått förståelse för hur världen fungerar genom att växa upp där jag växte upp. Det är en enorm smältdegel. Speciellt under tidigt 90-tal. Det var många som kom då. Det ger en perspektiv, det är givande. Rinkeby är förmodligen Sveriges mest stigmatiserade område, men jag hade inte bytt bort min barndom för 15 miljarder kronor. Det finns flera som förtjänar det här priset lika mycket som jag. Men man hittade mig och det är jag extremt tacksam över.
Vad gör du om 10 år?
– Jag vill fortsätta jobba med liknande frågor, med människor på något sätt. Hjälpa människor att utvecklas. Samma frågor men kanske lite större. Mer än så vet jag inte. Jag vill se hur långt det här kan växa.
