”Det är glädjen som jag hittar i dansen som får mig att fortsätta dansa. För dans är verkligen inte ”en dans på rosor”, det kan vara ett rent av helvete ibland.”
Ninwe Moshe Nano:
Jag heter Ninwe Moshe Nano, är 21 år gammal, bor för nuvarande i Israel (Kibbutz Ga’Aton) och dansar. Jag är född och uppvuxen i en förort i Göteborg, Hjällbo. Precis som alla mina barndomsvänner så spelade jag fotboll som barn och tonåring. På gymnasiet valde jag att gå estet/dans, i början bara för att det va kul. Men sedan andra året på gymnasiet börja jag finna glädjen som tagit mig där jag är idag. Jag började träna massa, tog en hel del kvällsklasser, cirka 18 klasser i veckan totalt. Efter gymnasiet flyttade jag till härnösand för att gå en förberedande dansutbildning, men jag trivdes inte alls och hoppade av 7 månader in. Därefter tog jag mig till USA, Chicago, 3 månader intensiv träning. Och nu är jag på Kibbutz Contemporary Dance Company- Dance Journey.
Vad är konst?
Konst för mig är så mycket! Framförallt är det ett arbete. Men det är också där jag finner inspiration och glädje. Inte bara i dansen som konstform, utan också i bildkonst, musik & poesi etc. jag tror att all konst inspireras av varandra! Jag kan tex höra en dikt och bli inspirerad till att skapa rörelser som för mig går hand i hand med dikten jag hörde. Eller se en tavla och känna att jag vill skapa något kring det jag känner att bilden framställer. Jag tycker också att så mycket vardagliga saker vi människor gör är konst, som inte är menade att vara vad vi tänker är konst. Till exempel att rulla en cigarett, hur en måste ha en bra mängd tobak, hur en måste rulla tobaken jämt, är det torr tobak blir det svårare, sen att vika in pappret så att den blir perfekt tight, inte för tight och inte för lös. Det är konst. Att rulla en bra och jämn cigarett är en konst.
Vad får dig att fortsätta med dans?
Det är glädjen som jag hittar i dansen som får mig att fortsätta dansa. För dans är verkligen inte ”en dans på rosor”, det kan vara ett rent av helvete ibland. Så många gånger jag fått springa ut för att spy utav utmattning. Eller när man jobbar 8:00-22:00 med knappt någon rast. Om inte jag hade glädjen i dansen kvar i mig, i mitt hjärta, så skulle jag inte fortsatt. En måste ständigt påminna sig att ”find pleasure in the pain”. För det är då en blir starkare och växer, som dansare och konstnär.
@ninwenano.
Foto: @shahin_alipour.
Text: Ramin Alipour
