Den 19-åriga Abubakar Mohamud från Hammarkullen är säker på vad han ska göra i framtiden. Idag är han utbildad undersköterska och jobbar 50% på ett funktionshem- rehabiliteringsavdelning. Utöver det jobbar han även med ungdomsinflytande och är vice ordförande i Angereds ungdomsråd.
Vad innebär rollen som vice ordförande?
–Min resa började i ungdomsfullmäktige som 12-åring. Under mina tre år där upptäckte jag att jag kan påverka min omgivning och därför engagerade jag mig mer. Nu är jag vice ordförande i Angereds ungdomsråd som betyder att jag är ansiktet utåt för verksamheten t.ex. på möten så som Trygghetsrådet, olika utskott, bygget eller miljön, förklarar han.
Ett av hans fokusområden är jämställdhet, inte bara mellan könen utan även mellan klass och etnisk bakgrund. Han har både själv upplevt och ser hur olika människor blir behandlade på grund av sin hudfärg eller härkomst.
–I dagens samhälle kan jag se att en svart kille inte har samma rättigheter eller förutsättningar som en blond kille har, säger han.
Abubakar menar att skolan, som är ett annat av hans fokusområden, är nyckeln till förändring. Som f.d. elev på Nytorpsskolan mötte han många lärare utan lärarutbildning.
–De undervisade i olika saker men även i kärnämnen, berättar han.
Han påpekar att outbildade lärare saknar pedagogisk kompetens som kan möjliggöra upptäckandet av elevers behov. Bristen leder till att många elever blir förbisedda, oförstådda och avslutar sin skolgång med ofullständiga betyg.
–I skolor där lärare har utbildning och ett pedagogiskt förhållningssätt är betygen högre och måendet bättre. Ofta ligger dessa skolor i medel- och överklassområden och för mig handlar det om politiska prioriteringar, tillägger Abubakar.
Han är positivt inställd till lönehöjning för att locka människor till yrket men det är inte lösningen. Enligt honom ligger problemet i att förortsskolor anses som oattraktiva arbetsplatser. Abubakar menar att skolmiljön borde förbättras och skärpas. Förslagen är att två lärare på 30 elever ska finnas till hands, elevers speciella behov ska upptäckas i tidig ålder och för att behoven ska bli tillfredsställda bör inte dessa elever beblandas med andra. Skolmiljön som barnen befinner sig i är avgörande för barnens prestation. Gråa väggar, tomma korridorer eller icke-stimulerande underhållning på rasterna motarbetar viljan till lärandet. Skärpning av elevers bemötande kan förbättras genom respekten för lärarens auktoritet.
–Jag tror att nu när det blev en egen förvaltning kan det bli lite bättre. Lärare ska få bestämma mer än vad de gör nu. Elever ska inte vara rädda för lärare men de ska känna att lärare har mer makt, berättar han.
”Jag vill inte att andra ska utsättas för det jag har gått igenom”
Dagens orättvisor är tydliga i 19-åringens ögon och när andra från olika områden undrar varför han har gått miste om grundläggande saker i sin skolgång blir frustrationen stor.
–När jag ser mina förluster på grund av skolans brister vill jag inte att mina syskon, andra barn och mina framtida barn ska utsättas för det jag har gått igenom. Barn från Hammarkullen och snarlika områden ska få ha samma förutsättningar som barn i t.ex. Askim. Allt detta gör att jag engagerar mig och vill att dessa orättvisor försvinner helt, säger han.
Trots sin medvetenhet och klara mål stöter Abubakar ofta på nedvärdering och rasism. ”Oj är du här? Har du kommit rätt?” är de vanligaste kommentarerna, som enligt honom grundar sig i att han är ung, svart, somalisk och muslimsk kille.
–De flesta i dessa sammanhang är medelålders vita människor. Min bakgrund erbjuder mig en djupare förståelse för områden jag jobbar med vilket de andra inte har tillgång till, förklarar han.
Han tycker att frågan ”Vad kommer du ifrån egentligen?” inte borde få ställas, eftersom den är exkluderande och grundar sig i fördomen om att han inte kommer från Sverige. Enligt honom saknar sådana frågor relevans i sammanhanget. Han genomskådar att många möten bygger på retorik och politisk korrekthet.
Politik är närvarande i både hans arbete och privatliv. Abubakar upplever allt större samhällsklyftor och orättvisor där rasism blir normaliserat vilket är oacceptabelt för honom.
–Härom dagen polisanmälde jag ett rasistiskt bemötande som jag utsattes för på en restaurang. Anmälan lades ner efter två dagar. Parallellt med min anmälan gjordes en annan anmälan för kränkande bemötande där den utsatte var icke-utländsk och polisen valde att inledda en utredning, berättar han.
Händelsen skapar en förståelse för Abubakar att lagen beskyddar ett visst folk som han inte tillhör och det gör ont i honom. Enligt honom ska lagar beskydda alla oavsett kön eller bakgrund.
–Det svider mycket i mig, men jag ska kämpa vidare för att förändra det, tillägger han.
Rasism finns i större skala
Under sin praktik som undersköterska på Hematologen på Östra sjukhuset bevittnade han händelser som omöjliggjorde hans närvaro på arbetsplatsen i tre veckor. Sjuksköterskors, undersköterskors och läkares uttalanden om huruvida tiggeriförbud bör införas, hur rumäner inte förtjänar vård eller hur man ska särskilja på människor chockerade Abubakar.
–En gång skulle vi rapportera och vi gick igenom varje patient. En av personalen tycke att blodvärdet såg konstigt ut hos en patient och att det tydde på en KOL-sjukdom. Plötsligt lades uppmärksamheten på patientens arabiska efternamn och den sista kommentaren var ”araber röker mycket och det är inte chockerande alls”. Därefter fortsatte rundan, återberättar Abubakar.
19-åringen menar att Sveriges sjukvårdspersonal ska vara neutral på sina arbetsplatser. Diskussioner i vårdrummet inför alla sortens patienter ifall N-ordet får eller inte får användas ska helt enkelt inte ske.
–Tillsammans med en kollega som blev vittne till dessa uttalanden kontaktade vi enhetschefen som rättfärdigade beteendet med personalbrist och därmed kunde hon inte göra något, berättar han.
Abubakar vill att staten ska ta vara på resurser som finns runt om i samhället. Legitimerade läkare med många års erfarenhet förbjuds utövandet av yrket tills att en adekvat komplettering tillgodoses.
–Istället för att man ska ta vara på deras kompetens låter man läkare kör taxi eller buss istället för att rädda liv i ett land där läkarbristen är enorm, kommenterar han.
I Abubakars samhälle finns inget hat, bara rent hjärta
Uppväxten i ett kärleksfullt hem har erbjudit lärdomen att hat är onödigt. I Abubakars perfekta samhälle får alla samma förutsättningar, utbildningsrättigheter, sjukvård och jobb.
–Nu har det blivit mycket vi och dom, tyvärr. Det är frustrerande samtidigt som det visar på att vi måste organisera oss för att få en förändring som gynnar oss alla. Därför ska jag till våren läsa statsvetenskap och när jag är redo tänker jag kandidera, avslutar han.
Intervju av: Carmen Jedrzejak
