– Jag pluggar tredje terminen i Jurist programmet i Stockholm Universitet. Det har alltid varit en självklarhet för mig att studera juridik, jag tog ekonomi/juridik i gymnasiet och har alltid varit intresserad av maktstrukturen i samhället och vad för rättigheter och skyldigheter vi har som svenska medborgare.

– I min familj och allmänt i den Eritreanska kulturen är det lite ”tabu” att ta ett sabbatsår efter gymnasiet, även fast fortsättningen av mina studier inom juridik var en självklarhet, var det – en månad innan studenten – självklart för mig att ta en paus från skolan när jag tog gymnasieexamen.

– Jag är från Husby, men hela mitt liv har jag gått i skola i Solna. Hursomhelst känner jag att Husby är min safezone, jag känner mig hemma här. Allt känns säkert, det känns familjärt. Jag kunde gå ut ur porten och gå förbi människor från hela världens hörn, och det känns som att våra skillnader definierar oss på ett sätt ingen utanför Husby kan förstå. Och jag vet inte om juridik skulle varit ett lika självklart val om jag inte kom härifrån. Jag älskar att hjälpa människor, på juridisk nivå och på en personlig nivå det är viktigt att till exempel mina vänner känner att dom kan komma till mig för hjälp osv. Men mitt mål med min juridik examen är på ett juridiskt sätt kunna hjälpa människor som inte kan hjälpa sig själva. Till exempel människor från orten, vi vet oftast inte om våra rättigheter, de kanske inte heller vet vem de ska vända sig till om de är i behov av hjälp. Det kan vara allt från sina rättigheter inom hyresrättsföreningen eller reklamera sitt kylskåp. Lagboken kommer inte alltid vara på din sida, det finns alltid undantag till en huvudlag vilket skapar kryphål, om du inte är etnisk svensk kommer kryphålen bli fler och det är där jag som jurist kommer in och argumenterar för det givna saken.

– I Husby finns så mycket karaktär, kärlek, kultur, civilkurage och gemenskap, det finns inte många ställen som Husby. Det känns som alla blommar alla utvecklas, det är mycket positiva saker som händer i orten men det är inte alltid att det uppmärksammas i media. Det är som vi har länge väntat på att vi ska få en plattform, men nu börjar folk härifrån själva ta micken och bestämma hur vi ska representeras i media. Det var det jag och många fler gjorde när vi anordnade Förortsgalan. Med coachning från Förenade Förorter anordnade vi en gala, gjord för att uppmärksamma människor eller föreningar från 164 eller 163 som aktivt har jobbat för sitt område, man kunde till exempel bli nominerad till årets Eldsjäl, förening, kulturprofil, folkbildare, ambassadör osv. Det blev lyckat och det var så skönt att se över 1000 personer komma. Vi är varandras drivkraft och det är så viktigt att visa på att om media inte vill uppmärksamma allt bra arbete som händer i våra orter att vi själva lyfter varandra, och det var det vi gjorde med Förortsgalan.



– Nyet
Text och foto av: Luliya