Från en rackethall i västerort till streetsmart mentor – Aidas driv att testa nya saker har fått henne att gå en annan väg än den traditionella.
Som 19 åring jobbade Aida i en rackethall. Av en slump fick hon förfrågan om att delta i ett panelsamtal som sedan ledde till att hon, efter lite påtryckningar, sökte sommarjobb på Sveriges Radio. Där blev hon sedan kvar. Men att våga söka det där första jobbet var inte självklart.
Jag hade ingen utbildning och jag är inte journalist, jag trodde man var tvungen att vara värsta superhigh för att kunna jobba på sådana arbetsplatser, säger Aida.
Att få en fot in på SR öppnade fler dörrar. Aida är idag 28 år och har ett tungt CV med arbetsplatser som SVT, UR och TV4 där hon bland annat jobbat med humorprogrammet Partaj. Idag jobbar Aida som Digital och Sociala medie-manager på en kommunikationsbyrå men säger att hon fortfarande inte vet vad hon vill bli när hon blir stor.
Jag tror man måste testa saker för att veta, sen visste jag tidigt att jag inte tycker det är skitkul att plugga. Jag tycker om att lära mig nya saker men inte på det supertraditionella viset. Jag tycker man kan lära sig saker på massa olika sätt.
Att inte gå den traditionella vägen och plugga vidare var ingen självklarhet. Hon hade viss press på sig hemifrån att inte bara ta ströjobb, men hon ställde höga krav på sig själv.
Det fanns vissa krav hemifrån men jag tänkte fan, jag måste visa att jag ändå kan få ett bra jobb. Det har motiverat mig jättemycket. Det har funnits motgångarna när man inte har gått den traditionella vägen, då kan det vara svårt att fortsätta tro på sig själv samtidigt få andra att tro på ens förmågor.
Aida har jobbat brett inom kommunikationsbranschen, något hon tidigt reagerade på var bristen på mångfald och hur hennes egna bakgrund exotifierades.
Jag har många gånger känt mig alibit, som en ananas i en fruktskål, tillsammans med gliringar och tacklingar. Jag önskar att det finns mer och fler som jag. Jag har ingen lust och vill inte heller vara i en kontext där man är alibit eller ska vara den som ska stå till svars för alla. Vi är många och vi är olika och det borde finnas representerat på ett mycket bättre sätt.
Men hon menar ändå att det har skett en förändring under de tio år som hon arbetat i branschen.
Det där som jag stötte på för 10 års sedan är fortfarande superrelevanta, även om fler har fått mer utrymme och frågor och mångfald och inkludering är viktigare idag än vad de var då. Mycket är ju fortfarande bara prat och svårt att få igenom. Det behövs jobbas med inkludering, vi kan inte rekrytera massa mångfald och sen inte jobba med det. Men också att man får positioner där man kan driva igenom förändring, där dom här frågorna är viktiga. Jag hoppas mycket mer på ett socialt ansvar.
Utöver Aidas framgångar inom kommunikationsbranschen är h0n också ledamot i kulturnämnden, och har även hunnit bli mamma, en stor omställning, men hon belyser att det fortfarande är viktigt att inte tappa bort sig själv och sina egna ambitioner.
Nu har jag fått barn och det pushar mig på ett helt annat sätt och nu vill jag visa jag henne att man inte alltid måste göra som alla tänker att man ska göra, det kan gå ändå.
Samtidigt måste jag tro på mig själv och inte ge upp mina drömmar eller ambitioner bara för jag fått barn. Det är en jättesvår balans
Hon lägger vikt vid att vara en bra förebild själv och att hitta de förebilder som ger en mod och styrka när det känns tufft.
Det är omänskligt att orka och vilja hela tiden, varje dag, varje minut. Det går liksom inte. Jag tror en bra förebild visar att det finns energi men också att man ibland inte orkar, den balansen att vara mänsklig.
Att skapa en förändring tar tid, men att det är många som kämpar för samma sak, ger Aida styrka i sin vardag.
Jag är stolt över ambitionen som finns hos väldigt många, och mängden kunskap som sprids och den här fighten som tas för alla, dom som ger sig in i diskussionerna utan att tappa förståndet varje dag – hela tiden. Det blir jag superstolt över. Att vi är många som fortfarande inte har helt och hållet ballat ur. För att det ändå är så långt kvar på så många sätt.
Under första omgången av Fryshusets mentorskapsprogram var Aida en av de streetsmarta mentorer som fick en adept. Aida träffade, under ett år Eva Nordmark, ordförande för TCO och genom mentorskapsprogrammet fick de utbyta erfarenheter och tankar. Syftet med programmet är att bredda synen på kompetens genom att låta VD:ar och ledare från både näringsliv och fack lära känna människor med en annan bakgrund än den de är vana att möta i näringslivet. Därmed får de möjligheten att förstå hur det kan finnas alternativa vägar till erfarenhet och kompetens än de traditionella.
